Praktiserande lärare med "fria händer".

Jag har som VFU praktikant börjat undervisa, kul!, och fått, som de säger "fria händer". Och direkt stöter jag då på frågor som berör regler och förhållningssätt kring IT (datorer) och IKT (hur kommunicera).

Embed

  1. En lärares förhållningssätt till 1-1-datorer


    Jag började under hösten 2013 undervisa VFU praktiken och har därefter vikarierat som ekonomilärare på gymnasiet. Under praktiken fick jag som de säger, "fria händer". (här mer om varför jag läser Kompletterande Pedagogiska Utbildning (KPU) efter mer än 6 års heltidsstudier). Det är det här med "fria händer" jag skulle vilja reflektera med er om, vad innebär fria händer? Bland annat eftersom jag lever med tanken att ha en sammanfattning av undervisningen på nätet (helst färdig innan lektionen, och helst ska eleverna titta på materialet innan lektionen, så kallat flippat klassrum, vilka som använder flippat.) Inser dock att få kommer titta innan (eftersom det inte finns någon flippkultur). Men det måste enligt mig även vara en poäng att kunna titta efter lektionen (en del kanske har missat hela lektionen, eller något moment; en del vill kanske repetera; i vissa fall lägger jag även upp extramaterial på nätet). Materialet som läggs ut ska som sagt inte användas under lektion. Mer om min undervisning här, varför jag slutade läsa pedagogik efter 10 veckor, och generella erfarenheter som vikarierande lärare nedan.

    Jag hörde under praktiken en mycket ambivalent inställning till mobil och datorer. En erfaren lärare sa: de elever som arbetar med datorer (osäker på om det var på lektionen eller generellt) underkänns till 50%. Flera gånger hörde jag: OH material delar vi inte ut, ni ska anteckna själva (och jag som delar ut materialet innan....).


    Och när det gäller det här med att anteckna på datorer, en del lärare tillåter detta, andra inte. Jag får även där som praktikant välja, vad som "passar min undervisning"... Bra!, eller? Är man mogen för detta beslut? Kan det behövas en skolpolicy? Eller är det så olika i olika ämnen att det omöjliggör en skolpolicy. Och rent praktiskt, jag var med i ett klassrum där hälften hade datorerna uppe. En majoritet av dessa som hade datorerna uppe hade datorerna som "anteckningsblock", medan kanske ung 20% inte antecknade.... Ska man då förbjuda datorerna som anteckningsinstrument? En del lärare gör det, generellt, en del inte. En del av eleverna har inte datorer (sönder etc...), om nu tillgången till datorer ska vara rättvis och meningsfull måste man då som lärare se till alla har tillgång till dator? Sverige får sämre resultat i svenska, matte och naturkunskap enligt pisa-rapporterna, men hur ska vi ta vara på vår förmåga att vara innovativa?


    En artikel, En lärares förhållningssätt till 1-1-datorer, i "Pedagog Malmö", tar upp hur en skola och lärare (ska det finnas generella regler?) kan förhålla sig till 1-1-datorer. Som ni vet används mobiltelefoner och datorerna till mycket... De kommer fram till en rätt naturlig IT policy. Allt för att undvika det Jonas Terdin beskriver nedan:

  2. Har på annan plats här på storify kommenterat en bra film "Linnéa" som under sju minuter visar dagens vardag och skola i en digital miljö:
  3. David Eberhard har råd:
  4. Vi får inte glömma bort de "klassiska" plattformsoberoende läromedlen. Men jag upplever ett för stort avstånd mellan Lärare - DetSomSkaLärasUt - Bok och ITK-hjälpmedel. Bland annat är det IT (dator och mobil som surftingest för snabba kickar) som tyvärr förstör för oss alla när vi bör koncentrera oss. Och klassiska böcker har ofta för stort avstånd till "LärandeMiljöPåNätet".
  5. Utmaningen i att hålla en föreläsning


    Det är ibland en utmaning att hålla lektioner/föreläsningar för ungdomar på gymnasieskola. Här ett exempel då, hur Barometerns nyhetschef Pelle Johansson upplevde det var när pressombudsmannen, Ola Sigvardsson besöker en gymnasieskola i Kalmar. Se även Kettil Mannerheims med flera (bl a mina) twitterkommentarer här, och annan reflekterande kommentar här. Här fler kommentar i Pelle Johanssons twitterflöde. Som ni ser ett intressant tyckande om hur man (vem?) ska förhålla sig till våra (inte bara ungdomars, utan allas!, eller?) beroende av ständig stimulans, av att vara uppkopplad och oförmåga att hålla fokus och visa respekt. Och när jag pratar om respekt menar jag att deltagare och föreläsare kan och bör känna sig på "samma nivå". Detta kan uppnås genom att deltagarna uppmanas, i sokratisk och Vygotskij anda, att reflektera och ställa (kritiska) frågor innan, under och efter en lektion/föreläsning. Med modern teknik kan man just låta deltagarna säga sitt! Vad säger ni?
  6. Carl Wiemans tankar - också gott exemepel

     
    Läste en spännande artikel i DN som handlar om att elever lär sig dubbelt så mycket när undervisningen bedrivs enligt vetenskapligt grundade metoder. Det är kanadensaren Carl Wieman som fick Nobelpriset i fysik 2001 som framhärdar detta i en studie i tidskriften Science: 

    "Han hade jämfört traditionell undervisning i form av föredrag med en mer modern form av pedagogik. Resultaten var häpnadsväckande. Den nedslående sanningen är att genomsnittliga fysikelever i vanliga fall bara fattar trettio procent av de principer som lärs ut. Det kan man mäta med test som ges i början och i slutet av terminen. Med de metoder som Carl Wieman använder blir resultatet dubbelt så bra – i slutet av terminen har eleverna begripit i genomsnitt nästan sjuttio procent av kursens innehåll. Det spelar ingen roll om föredragen hålls av universitetens mest erfarna och populära professorer – de nya metoderna är ändå mycket mer effektiva.

    I en liknande studie av de amerikanska fysikerna Chance Hoellwarth och Matthew Moelter från förra året fanns ett exempel där en och samma lärare fick sex gånger bättre resultat med de nya metoderna. Lärare J:s elever lärde sig bara omkring 10 procent av kursens innehåll när han höll föredrag för dem. När han i stället testade att göra dem mer aktiva, tog eleverna till sig omkring sextio procent av innehållet. Sådana rön kan ju vara intressanta att ta med i den svenska debatten för och emot ”katederundervisning”.


    Vad är då Carl Wiemans formel?

    Det börjar med att eleverna måste läsa ett kort stycke i en lärobok och besvara några frågor innan de kommer till lektionen. (Att ägna närmare halva tiden åt att besvara frågor på det man har läst, på engelska kallat ”retrieval”, har visat sig vara en mycket effektiv inlärningsmetod.) När eleverna väl kommer till lektionen presenterar läraren ett problem med fyra olika svarsalternativ. De får trycka på knappar och rösta om vad som kan vara rätt. På så sätt blir de involverade och måste ta ansvar för ett svar. Därefter delas eleverna in två och två och får en uppgift att lösa skriftligt. Läraren cirkulerar runt de små grupperna och fångar upp frågeställningar. Till sist knyter läraren ihop allting med några avslutande ord, baserat på vad som hörts under gruppdiskussionerna. " (hela artikeln).


    Detta påminner mig om en artikel som handlar om pedagogiskt ledarskap som utgår från sokratiska samtal, Vygotskij och som tar vara på möjligheterna med IKT.

Like
Share

Share

Facebook
Google+