När larmet i sig gör skada

Vi har sett det tydligt vid några aktuella kriser och händelser nu - där den sociala informationsspridningen i sig antingen skapar egen kris eller där den direkt försvårar räddningsarbetet eller krishanteringen. Detta är en ny situation som krishanteringsaktörerna inte är förberedda på.

170 total views
  1. I den gamla masskommunikativa världen var det enklare, makten över informationsspridning låg hos de som ägde kanalerna. Sedan 10-15 år tillbaka har vi fått en förskjutning från denna sändarmakt till att istället ligga hos de vi förut kallade för mottagare, dvs oss vanliga lyssnare, läsare, mediakonsumenter. Med explosionen av smarta mobiler och sociala delningstjänster har detta idag helt lagt om kartan om vad det innebär att "äga" information och förmågan till att kommunicera en-till-en, en-till-många, många-till-många, samt många-till-en. Det är ingen nyhet, men det är tillräckligt nytt för att sätta krishanteringssystemen i gungning. 
  2. Jag har varit inne på detta förut, senast i en betraktelse kring en gasvarning i Trönninge utanför Halmstad. 
  3. Där handlade det om eftersläpning i tid vad gäller publicering och spridning via andra kanaler än radion, från krishanteringens aktörer där de twitteraktiva radiolyssnarna var bättre och snabbare. Samt att hos flertalet aktörer hinner skeendet att uppkomma, äga rum, och avslutas innan ens de själva har någon extern information om det. 

    I Trönninge-situationen handlade det om ett VMA och samhällsviktig informationsspridning från de som ska se till att information delges. I Frösön-exemplet nedan som är mer aktuellt så visar den däremot på svårigheterna ur ett mer medialt perspektiv. Situtionen är liknande, en lokal händelse, men där de nya spelreglerna i sig får konsekvenser, framför allt för anhöriga.  
  4. I den större skalan får dessa nya förutsättningar, eller kan få, i sig katastrofala följder där själva larmet i sig medför en större kris än själva objektet för larmet. Mycket tydligt kunde vi se detta vid tsunami-varningen (som egentligen var ett meddelande) den 11 april i år. Nu ska vi i och för sig ta i beräkningen att utan arvet från katastrofen i samma område julen 2004 så hade händelseförloppet blivit ett helt annat. Men det är även en del av poängen, det är tack vare vår vetskap och erfarenhet som vi triggas att agera. Och den benägenheten får nya konsekvenser i en uppkopplad värld av enskilda individer med "sändarmakt" att sprida information i realtid. 
  5. Den kedjereaktion av "reaktioner" som ett tsunami-meddelande får i en viss kontext blir i sig, eller kan bli, en extraordinär händelse med påföljder (folksamlingar i rörelse, oro, trafikproblem, infrastrukturkollaps, osv). För att inte tala om informationstrycket på aktörerna. Just i detta exempel hotell, resebyråer, lokala myndigheter, UD, ambassad med flera. 
  6. Nu är detta en verklighet och något vi måste hantera och leva med, men i detta kan en Peter-och-vargen-problematik gömmas, där de "nya" uppkomna kriserna som egentligen bara handlar om händelser triggade av larm och varningar, gör att krishanterande aktörer just börjar tänka Peter och vargen. Å hamnar vi där, då är vi sämre rustade som en konsekvens av att vi ökat transparens och möjligheter till informationsspridning och delning, paradoxalt nog. 
Like
Share

Share

Facebook
Google+