NÄTPANIK

En föreläsning om små barn och nätet. Tanken är att ge en bakgrund till hur vi reagerar när ny teknik introduceras. Fortsättning lär följa...

Embed

  1. Det här är en instagramföreläsning om barn och nätet. Den kan möjligen pågå under några dagar, det beror helt på hur mycket tid jag får under dagen. Jag samlar alla under #nätpanik ifall ni vill följa. Det kommer också en storify när allt är klart så det går att läsa hela på en gång. Då kör vi:

Idag tänkte jag prata med er om små barn och nätet. Jag gör det utifrån tre teman: barnsyn, moralism och historisk kontext. Men först lite om den kunskapsmässiga bakgrunden till unga och nätet. #nätpanik
    Det här är en instagramföreläsning om barn och nätet. Den kan möjligen pågå under några dagar, det beror helt på hur mycket tid jag får under dagen. Jag samlar alla under #nätpanik ifall ni vill följa. Det kommer också en storify när allt är klart så det går att läsa hela på en gång. Då kör vi: Idag tänkte jag prata med er om små barn och nätet. Jag gör det utifrån tre teman: barnsyn, moralism och historisk kontext. Men först lite om den kunskapsmässiga bakgrunden till unga och nätet. #nätpanik
  2. Ungefär så här ser forskningsläget ut. Det råder ingen brist på skrämmande anekdoter om unga och nätet. Men en anekdot är bara just precis det; en enskild berättelse. Den behöver inte vara representativ eller generell. Vilket inte alls fråntar reella händelser dess betydelse. Anekdoterna kan skildra orimliga situationer som absolut inte ska få förekomma, men innan vi påstår att "så här är det idag" måste vi veta att det inte bara är en enstaka berättelse. Och i många fall har vi inte mer än anekdoter att tillgå idag. I många fall är det alldeles för tidigt för att ha vetenskaplig kunskap i bemärkelsen empiriskt grundad vetskap om unga och nätet. Då får vi använda andra metoder för att söka kunskap, som historiska tillbakablickar, jämförelser med dagens situation och andra mer filosofiska resonemang. #nätpanik
    Ungefär så här ser forskningsläget ut. Det råder ingen brist på skrämmande anekdoter om unga och nätet. Men en anekdot är bara just precis det; en enskild berättelse. Den behöver inte vara representativ eller generell. Vilket inte alls fråntar reella händelser dess betydelse. Anekdoterna kan skildra orimliga situationer som absolut inte ska få förekomma, men innan vi påstår att "så här är det idag" måste vi veta att det inte bara är en enstaka berättelse. Och i många fall har vi inte mer än anekdoter att tillgå idag. I många fall är det alldeles för tidigt för att ha vetenskaplig kunskap i bemärkelsen empiriskt grundad vetskap om unga och nätet. Då får vi använda andra metoder för att söka kunskap, som historiska tillbakablickar, jämförelser med dagens situation och andra mer filosofiska resonemang. #nätpanik
  3. En viktig bakgrund till hur samtalet om unga och nätet förs är det som kallas mediepaniker. Paniker kännetecknas av att reaktionerna på nya medier är känslomässiga snarare än rationella. Mediepaniker är något vi har dokumenterat åtminstone så långt bak som under antiken. Då handlade mediepaniken om bokens intåg i utbildningsväsendet. Idag handlar de känslomässiga, överdrivna och dystopiska reaktionerna om nätet. 
Den här bilden är ett sånt bra exempel på bildspråket under en panik. Ser ni vilken färg de valt på de upplysta delarna av barnets ansikte? Med sin lite ohälsosamma blåton antyder den att barnet sitter framför en skärm och barnets min visar nästan övertydligt att det är en traumatisk stund. Ordet CYBERPORN pekar för säkerhets skull  vår fantasi om vad barnet ser i rätt riktning (om vi t ex skulle vara lite korkade). Men den emotionella dödsstöten är ändå att de har photoshoppat in små tjocka barnfingrar som liksom strävar bort från tangentbordet. Ifall vi skulle ha missat de känslomässiga budskapen i övrigt, lär närvaron av dessa fingrar vinna över oss på rätt sida. Inte genom rationella argument, utan med en rak höger i solar plexus. #nätpanik
    En viktig bakgrund till hur samtalet om unga och nätet förs är det som kallas mediepaniker. Paniker kännetecknas av att reaktionerna på nya medier är känslomässiga snarare än rationella. Mediepaniker är något vi har dokumenterat åtminstone så långt bak som under antiken. Då handlade mediepaniken om bokens intåg i utbildningsväsendet. Idag handlar de känslomässiga, överdrivna och dystopiska reaktionerna om nätet. Den här bilden är ett sånt bra exempel på bildspråket under en panik. Ser ni vilken färg de valt på de upplysta delarna av barnets ansikte? Med sin lite ohälsosamma blåton antyder den att barnet sitter framför en skärm och barnets min visar nästan övertydligt att det är en traumatisk stund. Ordet CYBERPORN pekar för säkerhets skull vår fantasi om vad barnet ser i rätt riktning (om vi t ex skulle vara lite korkade). Men den emotionella dödsstöten är ändå att de har photoshoppat in små tjocka barnfingrar som liksom strävar bort från tangentbordet. Ifall vi skulle ha missat de känslomässiga budskapen i övrigt, lär närvaron av dessa fingrar vinna över oss på rätt sida. Inte genom rationella argument, utan med en rak höger i solar plexus. #nätpanik
  4. Det finns forskare som menar att paniken kring internet är så stor och övergripande att det poppar upp minipaniker i den stora paniken. Och det kan jag se i min verksamhet som medias go-to-girl i de här frågorna. Det kommer närmast identiska utbrott oavbrutet. Det enda som skiljer dem åt är föremålet för paniken. Sen går det över och så kommer det nåt annat. En del forskare har beskrivit en cykel, där det som tidigare var föremål för en panik plötsligt framhålls som positivt i förhållande till det ännu nyare, ännu farligare. Boken är ett bra exempel; det som under antiken av vissa sågs som ett hot mot bildning (studenterna skulle förslappas när de inte behövde lära sig de stora verken utantill utan helt slött kunde kolla upp grejer i en bok) ser många idag som all kunskaps grundpelare. T ex ställd mot Wikipedia, diskussionsforum, sociala medier och internet i allmänhet. #nätpanik
    Det finns forskare som menar att paniken kring internet är så stor och övergripande att det poppar upp minipaniker i den stora paniken. Och det kan jag se i min verksamhet som medias go-to-girl i de här frågorna. Det kommer närmast identiska utbrott oavbrutet. Det enda som skiljer dem åt är föremålet för paniken. Sen går det över och så kommer det nåt annat. En del forskare har beskrivit en cykel, där det som tidigare var föremål för en panik plötsligt framhålls som positivt i förhållande till det ännu nyare, ännu farligare. Boken är ett bra exempel; det som under antiken av vissa sågs som ett hot mot bildning (studenterna skulle förslappas när de inte behövde lära sig de stora verken utantill utan helt slött kunde kolla upp grejer i en bok) ser många idag som all kunskaps grundpelare. T ex ställd mot Wikipedia, diskussionsforum, sociala medier och internet i allmänhet. #nätpanik
  5. Varför tjatar jag om panik? Är det inte bra att vi uppmärksammar faror? Dessvärre inte. Det finns säkert nån evolutionär förklaring till att panik är vår första reaktion när vi konfronteras med nya saker. Men vi lever inte i grottor längre. Vi kan göra informerade val. Och ett sånt val bör vara att aktivt motarbeta panikkänslor inför ungas internetanvändning. En orolig vuxen är ett sämre stöd för barn. En panikslagen vuxen kan vara sämre än ingen vuxen alls. Ett skrämmande bra exempel på destruktiv oro är de huvudlösa varningar som utfärdades kring Periscope, se förra bilden. Socialtjänsten hittar på ett eget råd: radera appen i ditt barns mobil. Och rådet har delats 11228 gånger. När vuxna agerar så lämnas barnen ensamma att navigera, identifiera problem och komma på lösningar. Istället för att uppmana föräldrar att kränka barns integritet genom att radera appen från telefonen, borde socialtjänsten uppmana föräldrar att själva skaffa appen och sen lyssna på sina barn och utforska tillsammans. Det hade varit ett råd som leder till större trygghet för barn. #nätpanik
    Varför tjatar jag om panik? Är det inte bra att vi uppmärksammar faror? Dessvärre inte. Det finns säkert nån evolutionär förklaring till att panik är vår första reaktion när vi konfronteras med nya saker. Men vi lever inte i grottor längre. Vi kan göra informerade val. Och ett sånt val bör vara att aktivt motarbeta panikkänslor inför ungas internetanvändning. En orolig vuxen är ett sämre stöd för barn. En panikslagen vuxen kan vara sämre än ingen vuxen alls. Ett skrämmande bra exempel på destruktiv oro är de huvudlösa varningar som utfärdades kring Periscope, se förra bilden. Socialtjänsten hittar på ett eget råd: radera appen i ditt barns mobil. Och rådet har delats 11228 gånger. När vuxna agerar så lämnas barnen ensamma att navigera, identifiera problem och komma på lösningar. Istället för att uppmana föräldrar att kränka barns integritet genom att radera appen från telefonen, borde socialtjänsten uppmana föräldrar att själva skaffa appen och sen lyssna på sina barn och utforska tillsammans. Det hade varit ett råd som leder till större trygghet för barn. #nätpanik
  6. Att vi har baserat vårt agerande på känslomässiga snarare än rationella reaktioner har fört med sig att barn och unga tvingats att utveckla motstrategier på egen hand eller tillsammans med jämnåriga. Ytterst sällan har vuxna varit inblandade. Det har ju gått rätt så bra. De flesta unga har väl utvecklade sätt att navigera på nätet. Men det räcker inte. Dels vet vi inte vilka det är som klarar sig. Är det kanske främst de barn som redan har det rätt bra socialt? Dels är det rimligt att anta att navigeringsstrategierna hade varit ännu bättre med stöd av vuxnas livserfarenhet. I det avseendet är vi precis som de vuxna som till slut hittade barnen i Flugornas herre. De som tittade åt sidan för att ge barnen tid att sluta gråta istället för att torka deras tårar. De allra sista orden i William Goldings roman lyder så här:

Och mitt ibland dem grät Ralph, smutsig och tovig och snorig, grät över oskuldens död, över människohjärtats mörker, över den trofasta, kloka vän som hette Nasse och hans fall genom luften. Den omgivande olåten gjorde officern både rörd och generad. Han vände sig bort för att ge dem tid att sansa sig, och lät under tiden blicken vila på den prydliga kryssaren i bakgrunden. #nätpanik
    Att vi har baserat vårt agerande på känslomässiga snarare än rationella reaktioner har fört med sig att barn och unga tvingats att utveckla motstrategier på egen hand eller tillsammans med jämnåriga. Ytterst sällan har vuxna varit inblandade. Det har ju gått rätt så bra. De flesta unga har väl utvecklade sätt att navigera på nätet. Men det räcker inte. Dels vet vi inte vilka det är som klarar sig. Är det kanske främst de barn som redan har det rätt bra socialt? Dels är det rimligt att anta att navigeringsstrategierna hade varit ännu bättre med stöd av vuxnas livserfarenhet. I det avseendet är vi precis som de vuxna som till slut hittade barnen i Flugornas herre. De som tittade åt sidan för att ge barnen tid att sluta gråta istället för att torka deras tårar. De allra sista orden i William Goldings roman lyder så här: Och mitt ibland dem grät Ralph, smutsig och tovig och snorig, grät över oskuldens död, över människohjärtats mörker, över den trofasta, kloka vän som hette Nasse och hans fall genom luften. Den omgivande olåten gjorde officern både rörd och generad. Han vände sig bort för att ge dem tid att sansa sig, och lät under tiden blicken vila på den prydliga kryssaren i bakgrunden. #nätpanik
  7. Nu fortsätter min föreläsning om små barn och nätet efter ett litet uppehåll. Det blev lite ont om tid men nu ska jag försöka hålla tempot uppe. Följ på #nätpanik eller vänta på en storify. 
Pokémon Go är ett intressant exempel på en snabbt uppblossande panik. Främst är den intressant som ett exempel på dubbelbestraffning av unga; hur de än gör blir det fel. Veckan innan paniken bröt ut var den stora faran att barn satt stilla inomhus och så plötsligt var det farligt att de var ute och sprang! Men det är också extremt intressant att paniken gick över så snabbt. På en kafferast var den över och istället hyllades spelet för dess uppenbara fördelar. Min tolkning är att vuxna började spela och därigenom förstod spelandet inifrån. De slapp se det utifrån och därigenom slapp de känna förvirring, oro och hot. Så det kanske är grejen; att vuxna tar sig an varenda ny app, vartenda nytt fenomen, varenda hajp. Samma dag som de hör talas om det. Åtminstone vi som har unga i vår profession och därmed har krav på oss att förhålla oss till det unga gör. #nätpanik
    Nu fortsätter min föreläsning om små barn och nätet efter ett litet uppehåll. Det blev lite ont om tid men nu ska jag försöka hålla tempot uppe. Följ på #nätpanik eller vänta på en storify. Pokémon Go är ett intressant exempel på en snabbt uppblossande panik. Främst är den intressant som ett exempel på dubbelbestraffning av unga; hur de än gör blir det fel. Veckan innan paniken bröt ut var den stora faran att barn satt stilla inomhus och så plötsligt var det farligt att de var ute och sprang! Men det är också extremt intressant att paniken gick över så snabbt. På en kafferast var den över och istället hyllades spelet för dess uppenbara fördelar. Min tolkning är att vuxna började spela och därigenom förstod spelandet inifrån. De slapp se det utifrån och därigenom slapp de känna förvirring, oro och hot. Så det kanske är grejen; att vuxna tar sig an varenda ny app, vartenda nytt fenomen, varenda hajp. Samma dag som de hör talas om det. Åtminstone vi som har unga i vår profession och därmed har krav på oss att förhålla oss till det unga gör. #nätpanik
  8. När nya samhällsfenomen uppstår, när vi introduceras för ny teknik och när människan väljer nya sätt att leva, uppstår alltid oro. Forskare plockar upp oron och studier genomförs. När järnvägen kom hände exakt detta. Allmänheten oroade sig för allt från skakningarna i tåget till att hjärnan skulle börja koka av de onaturliga hastigheterna. Det spekulerades om huruvida människan skulle kunna hantera de olyckor som skedde då dessa ofta var våldsamma och kom utan förvarning. Det skrevs medicinska artiklar om "railway spine" och andra järnvägsrelaterade åkommor. #nätpanik
    När nya samhällsfenomen uppstår, när vi introduceras för ny teknik och när människan väljer nya sätt att leva, uppstår alltid oro. Forskare plockar upp oron och studier genomförs. När järnvägen kom hände exakt detta. Allmänheten oroade sig för allt från skakningarna i tåget till att hjärnan skulle börja koka av de onaturliga hastigheterna. Det spekulerades om huruvida människan skulle kunna hantera de olyckor som skedde då dessa ofta var våldsamma och kom utan förvarning. Det skrevs medicinska artiklar om "railway spine" och andra järnvägsrelaterade åkommor. #nätpanik
  9. Det skrevs också mer populära böcker som kanske inte direkt byggde på vetenskap utan mer på farhågor om samtiden. Som den här (som finns att läsa i sin helhet i olika arkiv på nätet) "Hurried to Death": Or, A Few Words of Advice on the Danger of Hurry and Excitement, Especially Addressed to Railway Travellers. Där handlar oron om att människan inte är skapad för stress och trängsel. Det kan inte vara nyttigt att anpassa sitt liv efter det här nya sattyget tidtabeller eller att tränga ihop sig med andra i tågkupéer och på trottoarer. #nätpanik
    Det skrevs också mer populära böcker som kanske inte direkt byggde på vetenskap utan mer på farhågor om samtiden. Som den här (som finns att läsa i sin helhet i olika arkiv på nätet) "Hurried to Death": Or, A Few Words of Advice on the Danger of Hurry and Excitement, Especially Addressed to Railway Travellers. Där handlar oron om att människan inte är skapad för stress och trängsel. Det kan inte vara nyttigt att anpassa sitt liv efter det här nya sattyget tidtabeller eller att tränga ihop sig med andra i tågkupéer och på trottoarer. #nätpanik
  10. Nej vänta! Det här med populärt skrivna böcker som plockar upp folks oro inför det nya och underblåser den med påhittade fakta känner jag igen nånstans ifrån... #nätpanik
    Nej vänta! Det här med populärt skrivna böcker som plockar upp folks oro inför det nya och underblåser den med påhittade fakta känner jag igen nånstans ifrån... #nätpanik
  11. Det är alltså viktigt att sålla i informationsflödet kring samtida medier. Även den information som är forskningsbaserad. Det är lätt att välja bort uppenbart trams som handlar om påhittade fenomen som digital drog, mobilberoende, informationsstress. Men det är lika viktigt att ifrågasätta forskningsresultat; vilka frågor har de ställt, finns det förgivettaganden som är tveksamma, hur tolkas resultaten, hur har urvalet gjorts? #nätpanik
    Det är alltså viktigt att sålla i informationsflödet kring samtida medier. Även den information som är forskningsbaserad. Det är lätt att välja bort uppenbart trams som handlar om påhittade fenomen som digital drog, mobilberoende, informationsstress. Men det är lika viktigt att ifrågasätta forskningsresultat; vilka frågor har de ställt, finns det förgivettaganden som är tveksamma, hur tolkas resultaten, hur har urvalet gjorts? #nätpanik
  12. Vi måste också ha klart för oss att det inte alltid föreligger ett rakt och tydligt sätt att omsätta forskningsresultat i sin vardag. Om en majoritet hade följt de oroväckande forskningsresultaten om tågåkandet, hade vi förmodligen inte haft järnvägstrafik idag. Ibland måste samhället och individen acceptera att förändring medför vissa försämringar. Vi byter bort vissa bra grejer därför att vi totalt sett får det bättre. Det gällde för järnvägen och det gäller för nätet. Och det synsättet kan ge oss lite ledning när vi bombarderas med forskningsresultat om skärmar. #nätpanik
    Vi måste också ha klart för oss att det inte alltid föreligger ett rakt och tydligt sätt att omsätta forskningsresultat i sin vardag. Om en majoritet hade följt de oroväckande forskningsresultaten om tågåkandet, hade vi förmodligen inte haft järnvägstrafik idag. Ibland måste samhället och individen acceptera att förändring medför vissa försämringar. Vi byter bort vissa bra grejer därför att vi totalt sett får det bättre. Det gällde för järnvägen och det gäller för nätet. Och det synsättet kan ge oss lite ledning när vi bombarderas med forskningsresultat om skärmar. #nätpanik
Like
Share

Share

Facebook
Google+